torsdag 31 juli 2014

Arbetarklassens stadsdel Fålhagen och lite om Uppsala överhuvudtaget

Ibland faller inläggen på plats. Igår avslutades sommarnovellen Leches arv och under semestern råkade jag gå in på antikvariatet Röda rummet. Där hittade jag en helt underbar bok Arbetarstaden Uppsala. Boken gavs ut 1996, när Uppsalas LO-sektion firade 80 år. Dels så var boken intressant läsning utifrån dess klassvinkel men även utifrån bostadssituationen nu och då. Mycket är sig lika. Lösningarna och problemen. Jag koncentrerar mig på hur man beskriver utvecklingen för Fålhagen och så blir det några citat om Uppsalas bostadssituation. Tidsperioden är från 1920 till 1970.

1920 var Petterslund tydligen någonting som uppfattades som en kåkstad i utkanten av staden. Numera räknas Petterslund som en del av Fålhagen. Man behövde inte följa byggnadslagen från 1874 och då blev husen billigare och sämre eftersom Petterslund låg utanför stadsgränserna. Visst känns det resonemanget bekant? Att bara man får bygga utan att följa alla lagar så kommer man att kunna bygga mer och utan att husen blir lyxiga.

Jag tycker att det är intressant att det fanns sunkboende kvar i centrala delarna av Uppsala ända till 60-talet. För alla sunkboenden låg inte på utkanterna av staden utan även mitt i. Det är lite svårt att ta till sig. Men å andra sidan, efter förra sommarens USA-resa och upplevelsen av Los Angeles så finns det fortfarande städer i världen där det är sunkigt att bo mitt i.


Det var viktigt att bo på rätt sidan av ån. Fålhagen är inte rätt sida av ån. Undrar om det fortfarande är så, men när jag flyttade hit 1997 så var det fortfarande mycket prat om att bo på rätt sida av ån. På sistone har jag inte hört så mycket om sånt. Kanske beror det på att jag enligt den definitionen bor på fel sida av ån och då vill ingen prata om det här.

En annan sak som känns känns igen från 1920 är att bostadsmarknaden, enligt LO-boken, var organiserad helt efter marknadens krav. Också det resonemanget har framförts på sistone.

En arbetarfamilj hade under 1920-talet råd med ett lägenhet med ett rum. Ville man ha två rum så var man ofta tvungen att skaffa en hyresgäst att dela kostnaden med. Man bodde trångt då för man hade inte cashen att bo flottigare. Mycket av analysen från 1929 känns också igen, varför man inte åtgärdade problemen som dels berodde på trångboddheten och dels att husen inte var så bra överhuvudtaget. Eller vad sägs om detta:
Överbefolkning, vägglöss och dålig ventilation, drag och fuktskador var vardagsmat. Och  så det som gör att man väntar med renoveringar in i det sista, man vill inte höja hyran:
Hyresgästernas rädsla för uppsägning eller ökad hyra lägger hinder i vägen för ett effektivt ingripande för missförhållandenas avhjälpande.  Att ge folk bättre bostäder stod alltid mot hur mycket folk hade råd att betala. Så är det även idag. Och det har gjort att Fålhagens arbetarklasskaraktär allt mer försvinner. De mindre bra levnadsförhållandena gjorde att folk ofta var sjuka, ungefär som när folks barn börjar på dagis så drabbas man av allt möjligt. I boken skrivs hur man tog de sjuka till sjukhuset med spark. Det lät lite exotiskt. Under mellankrigstiden bodde en kärnfamilj, mamma, pappa och barn utan inneboende eller släktingar i ett rum och kök. Och det var alltså en förbättring!

På 30- och 40-talet kom förändringen. Husen blev allt modernare. Det var då nästan hela Fålhagen byggdes. Och 1945 kallas för tröskeln till välfärdssamhället. Antalet hyresrätter hade minskat sedan 1920. Arbetarklassen var hänvisad till äldre och verkligt omoderna bostadsbeståndet. Det fanns antingen supernytt eller supergammalt. En annan utvecklingen mellan 1920 och 1945, utöver att standarden höjdes och att antalet lägenheter ökade, att procentuellt så minskade andelen större lägenheter. Jag förmodar att det berodde på att marknaden utgick ifrån efterfrågan. Och kostnaden var en viktig fråga. Ju modernare hus, desto dyrare blev det att bygga.

Nu börjar vi komma till Fålhagen. Arbetarklassen bodde öster om ån men en hel del bodde även mitt i stan. Men de riktiga arbetarklassens hus fanns öster om järnvägen dvs. bland annat i Fålhagen. Här mitt i Fålhagen där vi bor tillhörde mer än 2/3 arbetarklassen. Men Petterslund var det arbetarklasstätaste området i Fålhagen för där tillhörde nästan 4/5 arbetarklassen. Ett hum om vilken förvandling Fålhagen genomgått sedan 1945 är att medan arbetarrörelsen då fick mellan 60 och 75 % av rösterna, är det numera Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet som regerar i Fålhagen.

Boken beskriver om hur trångboddheten gjorde sig påmind 1945. Barnen fick leka utomhus! Det har jag funderat på en hel del. Jag ser aldrig barn leka själva här i Fålhagen! Antingen så leker barnen i lekparker, oftast med en förälder i närheten, men aldrig på gårdarna. Är utelek ute? Eller beror bristen på barn ute på gården på åldersstrukturen i området? Eller att det är roligare med dataspel än att springa ute?

Så småningom kom förändringen i gång. Den moderna medelklassen vågade sig både över ån och järnvägen, för att citera boken. Ofta pratar man om att bostadssegrationen ökar. Jag skulle vilja säga att bostadssegration alltid funnits och att man alltid varit medveten om var man ska bo och var man inte ska bo. Tyvärr. Jag tycker att en blandning av boenden är bäst. Eller att man åtminstone ser olika klasser. Risken nuförtiden är att man bor och lever mitt i sin egen klass och inte tvingas umgås med olika människor. Det tror jag är farligt för samhällets sammanhållning. Men att påstå att skillnaderna skulle ha uppstått på sistone är en historielös tanke. Jag kom att tänka på min egen barndom, visserligen tillhörde jag arbetarklassen, men den delen av arbetarklassen som bodde i en villa. Jag hade inte mycket med hyreshusbarnen att göra. Men vi möttes i skolan. Det gör man inte längre. Om man inte vill.







onsdag 30 juli 2014

Leches arv - kapitel 22

Kapitel 22
Där är den, fontäna di lösningen! Inte konstigt att hon stirrat sig blind på Vaksalaskolan för fontänen fanns inte när Leche levde, hon hade inte tänkt på att stadsdelen faktiskt genomgått förändringar även efter Leches tid. Fontänen var ju en gåva från Anders Diös, en byggherre som Leche jobbat med under många år. Och var inte det Tycho Hedén som man format i fontänen, vid stegen. Symboliken var ju så tydlig nu när man fattade allting. Kungen av Uppsala. Tycho Hedén. Hon skakade hand med Tycho Hedén-statyn och fontänen slutade spruta vatten, mittendelen flyttade på sig och ett svart hål väntade på henne. Hon kunde inte annat än att klättra över och gå rakt in i fontänen. Hon fortsatte ner i rummen som byggts under kriget för att kunna skydda civilbefolkningen om Uppsala skulle utsättas för bombningar eller attacker. Det luktade unket. Diös hade verkligen avgudat sin arkitekt för här var det belyst och allting, långt framme i tunneln såg hon de gyllene bokstäverna GL vid ett valv. En ingång in i Gunnar Leches värld. Ovanför valvet såg hon en äkta lecheroll. Hon tryckte på lecherollen och då föll ett gammalt ritningspapper ner i hennes hand. På pappret hade Leche skrivit:

Bygg för alla, blanda alla klasser och inkomster. För alla enligt behov, så som beskrivits i boken En människas åldrar och bostadsbehov.  Hon fick bråttom till kommunhuset. Hon ville att politikerna skulle få veta om detta. Snarast. De heliga kraven var på väg till dem som bestämmer. 

tisdag 29 juli 2014

Leches arv - kapitel 21

Kapitel 21
Hon trodde aldrig att det skulle fungera. Hon hade kommit på vägen till Leches arv. Lösningen var genialisk och enkel. Hon skyndade sig till Vaksala torg för det var där allt fanns. Hela tiden hade hon varit så nära lösningen utan att vetat om det. Skyndsamt sprang hon mot Vaksala torg. Kungen av Uppsala syftade inte på kungen som bodde i Luthagen under sin studietid i Uppsala, det var en helt annan kung som Leche hade tänkt på. Kopplingen var hur klar som helst…

Klas cyklade efter Lisa och Per och han märkte hur de verkade vara mer stressade nu. Hade de kommit på lösningen? Klas ökade farten. Lisa och Per sprang på trottoaren och Klas cyklade för fullt bakom dem, avståndet krympte. Varken Lisa eller Per tittade bakåt. I korsningen Hjalmar Brantingsgatan och Väderkvarnsgatan hör de bara någon skrika i luften. Klas hade missat en buss från höger. Lisa och Per känner igen Klas och skyndar sig till honom när han landat på asfalten. Han höll på att dö. Lisa börjar rota i hans fickor och hittar information om vem Klas jobbar åt. Det stod ”Specialenheten inom gatu- och fastighetskontoret”. Jaha, är det de som vill hindra oss från att hitta Leches arv. Varför? Lisa hade bara hört gatu- och fastighetskontoret haft tur med bränder inför nybyggnationer, men det hon fått veta nu, gjorde att hon tvivlade om det bara var tur. Och vilka andra var inblandade?


Det började samlas folk runt Klas, så Lisa och Per smet från platsen och skyndade sig mot sitt mål. Lisa var helt säker på sin sak. Ett tag hade Lisa trott att Leches arv fanns i Vaksalaskolan men så var det inte…

måndag 28 juli 2014

Leches arv - kapitel 20

Kapitel 20

Lisa och Per sprang allt fortare mot det blåa huset, trots att de inte hade löst hela gåtan. Vi löser resten senare, sa de medan de sprang. Okej, nu då, frågade Lisa Per. Hur ska vi hitta ledtråden? Ljus mot drakedödaren, vad är det som lyser mot S:t Göransgatan? Lampan på huset naturligtvis! Per sa till Lisa att hoppa upp på hans axlar och skruva loss en av husets lyktor. Fantastiskt! Nej, ingenting i lyktan vid 29. Men i lyktan utanför port 25 hittade Lisa en plåtbit där det stod: KUNGEN AV UPPSALA, glöm inte ambassadens färg.

söndag 27 juli 2014

Leches arv - kapitel 19

Kapitel 19
Per tittade på Lisa och sa: Jag antar att du lekt i den här sandlådan också när de kommit fram till Lyckan. Där bland björkar letade Lisa nu efter nästa ledtråd i sandlådan. Per började undra vad detta skulle leda till. Han hade nog sett fler sandlådor och lekparker under de senaste timmarna än vad han sett sedan hans barn var unga. Han saknade den tiden då de hade varit en familj och hans fru hade funnits vid liv. Barnen, som nu var vuxna, hade lite svårt att umgås med sin far som numera var en 100-ig alkoholist. Egentligen var hans alkoholism en del i hans sorgeprocess som han aldrig riktigt klar med. Han ska nog ta tag i det här med alkoholen när de är klara med den här spännande resan.

Jag har hittat nästa ledtråd, skrek Lisa så högt att gardinerna i husen runt omkring fladdrade. Lisa höll en rostig låda i handen med initialerna GL på. Det fanns ingen tvekan om att det var den rätta lådan. Vad fanns det i lådan? En klocka och så texten: En ambassad i himmelska färger, ljus mot  drakedödaren. Per visste på en gång vilket hus det måste vara. Han sa att det blåa huset på S:t Göransgatan kallas för finska ambassaden! Och kvarteret heter Ring! Fantastiskt, sa Lisa. Vi måste skynda oss dit.


Det de missat var att Klas hade återuppstått från potatiskällaren och observerade dem från behörigt avstånd. 

lördag 26 juli 2014

Leches arv - kapitel 18

Kapitel 18
Lisa och Per satte sig på en bänk vid cirkuslekparken vid Vallbydungen. Både var upptagna med att lösa gåtans ledtråd. Vad menades med Hjärtats rus/GL. GL var ju ganska lätt att lista ut.  Det stod för Gunnar Leche. Men hjärtats rus? Kärlek? Hade Leche ritat någonting med kärlekstema?

Ett barn sprang runt cirkuslekparken och hennes mor sprang efter.  Efter ett tag orkade inte mamma springa efter sitt barn utan satte sig bredvid Lisa och Per och sa: Mitt hjärta smälter av lycka av att mitt barn njuter av att få leka. Per och Lisa tittade på varandra. De visste vart de skulle…

fredag 25 juli 2014

En ny affär i resecentrum - vad blir det?

Jag undrar vad man bygger här? Om jag skulle gissa på så blir det en pizzeria eller någonting liknande. De vita kakelväggarna får mig omedelbart att tänka på en pizzeria. Jag hoppas att jag har fel. Trist att man fortsätter att skymma sikten till bussarna och jag måste säga att resecentrum har blivit mer instängt i och med detta. Det är synd för en del av det häftiga med resecentrum var att det var så öppet och man kunde se långt.

Leches arv - kapitel 17

Kapitel 17
Lisa och Per lyckades hitta ett gömställe i området. Det blev ett ruckel som Lisa och Per trodde var obebott. Klas var som en hund, det såg ut som att han följde en doft! Lisa tittade lite anklagande på Per och frågade viskande: När tvättade du dig sist? Per kontrade med blicken som antydde att Lisa var en springande parfymflaska. Fan, vi är rökta, konstaterade de. Allt springande har gjort att vi utsöndrar en mycket speciell doft och det är den som Klas nu följer. Snart är han här.

Precis när Klas klev in i rucklet, med en cykelpump i högsta hugget, slog Per honom med en eletrisk flugdödare. Det var det enda verktyget som Per och Lisa tyckte var lämpligt för att försvara sig med mot Klas. Yxa och hammare kändes som övervåld. Ja, lite moral hade de kvar, även om de var livrädda och jagade.

De kunde inte ringa till polisen för de hade egentligen inga bevis mot Klas så Per och Lisa var tvungna att komma på en lösning här och nu. Detta ruckel erbjöd en möjlighet till korttidsförvaring: Potatiskällaren under huset! Perfekt tyckte både Per och Lisa. De tryckte in Klas i det lilla utrymmet och lovade att de skulle skicka någon för att hämta honom.


När per och Lisa gick ut från koloniområdet så frågade Per om Lisa kom ihåg numret på rucklet. Tyvärr inte, sa Lisa. 

torsdag 24 juli 2014

Frukter på Vaksala torg

Passa på och handla på Vaksala torg. Det doftar mycket frukt när man passerar torget och det blåser från rätt håll. Själv köpte jag lite frukter där idag. Vad ska man göra när man har semester och det är så fantastiskt varmt! Just det, du kan betala med kort också om du köper varor för mer än 50 kronor!

Leches arv - kapitel 16

Kapitel 16
Lisa och Per sprang längs Hjalmar Brantingsgatan mot Österängs IP, när husen tog slut på högersida, svängde Lisa tvärt till höger och gick in genom en dörr i staketet. De fortsatte springa. Per var överraskad över att han orkade springa så här bra.

Äntligen framme vid Almtunaskolan. Väl inne på gården gick Lisa raka vägen till almen vid den leriga rastgården och där hade någon graverat in i barren: Hjärtats rus/GL. Nu var det Lisas tur att undra vad den här gåtan betydde.

Skolgården var alldeles tom eftersom det var lördag. Perfekt, tänkte Klas. Nu gällde det bara att överraska tjejen och den där restprodukten från 60-talet. Hur svårt kan det vara? Han började närma sig dem.


Per kände på sig att någon observerade dem. Han hade fått den ryggmärgskänslan efter många år vid Vaksala torg. Känslan av att bängen trålar. Kolla, kolla, sa Per och pekade på Klas. Lisa reagerade på en gång och med ens var de på väg mot koloniområdet. Det området kändes Lisa till. Lisa och Per hade 100 meters försprång, men Klas närmade dem i hög fart. 

onsdag 23 juli 2014

Leches arv - kapitel 15

Kapitel 15
Lisa höll i en tegelsten och en stund trodde Per att hon tänkte kasta tegelstenen på honom. Lyckligtvis hade Lisa bättre nyheter än så. Hon visste vart de skulle hädanefter. På tegelstenen hade någon ristat: Mitt sista verk inom skolväsendet. Jaha, då var det dags för Per och Lisa titta på varandra igen? Seriöst! Ska man kunna allt Leche ritat och låtit någon annan bygga. Alltså så här tänker jag, började Per, det här känns lite grand som Die Hard 3 när Bruce Willis och Samuel L. Jackson irrar runt i New York för att hitta en skola där bomben är. Leches sista skolbyggnad…seriöst. Då skriker Lisa att hon vet vart de ska. Per tittar förvånat på henne.


Jo, du förstår. Min pappa var noga med att jag skulle gå i Almtunaskolan och det gjorde jag. Det är därför jag vet att Almtunaskolan blev Leches sista skolbyggnad. Vi måste dit. Jag vet till och med vart vi ska! Kom så går vi. 

tisdag 22 juli 2014

Leches arv - kapitel 14

Kapitel 14

Klas, flakcykelmannen, stod och tittade på när Lisa grävde i sandlådan. Hade hon tappat fattningen helt och hållet? Han var tvungen att rapportera till chefen att Lisa hade sällskap av någon lort så det var inte läge för att tillintetgöra henne här och nu men att han skulle fortsätta följa dem. 

måndag 21 juli 2014

Leches arv - kapitel 13

Kapitel 13

Seriöst Lisa! Tror du att vi hittar nästa ledtråd här. Ja, det är här som kvarteret Harald låg. Och den blåa tanden måste syfta på Harald. Och Haraldsgatan raderades på 60-talet. Kommer du ihåg siffran 11? Det måste syfta på adressen i området och då kom jag tänka på förskolan där jag gick när jag var ung. Det var dit min pappa placerade mig. Vare sig jag ville eller inte. Han tyckte att det var viktigt att jag skulle känna till den här förskolan. Det var inte ofta jag och pappa lekte tillsammans men här gjorde vi det…i sandlådan. Innan Per hann säga någonting om att det här med att leka i sandlådan var någonting som alla pappor gärna gjorde med sina barn, hade Lisa redan hoppat över staketet och börjat gräva i sandlådan. Per passade på att använda tungan för att få loss bambun mellan tänderna medan Lisa grävde. 

söndag 20 juli 2014

Leches arv - kapitel 12

Kapitel 12

Chefen hade kontakter överallt. Det och några övervakningskameror som inte var anmälda till länsstyrelsen. Att behöva göra sådant var någonting som chefen tyckte var överförmynderi. Nu hade chefens kamera på Hjalmar Brantingsgatan fångat upp både Lisa och Per. Chefen hade redan ringt till flakcykelmannen, som egentligen hette Klas. Klas var redan på väg till Hjalmar Brantingsgatan. 

lördag 19 juli 2014

Se upp för en tjuv!

Igår fick jag höra att det går runt en rund man försöker ta sig in hos äldre personer i Fålhagen. Släpp inte in honom! Ett hett tips om hur man känner igen en "tjuv" är att han placerar snabbt sin fot i dörröppningen så att det inte går att stänga dörren. Ring polisen på en gång! Jag tycker att det är så dåligt, rent av superlågt av människor att försöka sno saker hos andra människor. Usch! Se upp!

Leches arv - kapitel 11

Kapitel 11
Lisa beställde Gaeng Ped till både sig själv och Per. Per insisterade om att få en öl till maten. Han tyckte att den starka maten krävde en heligt släckande vätska för att han ska kunna äta så här stark mat. Hans kista tålde alkohol, bäverhojt och så, men att få i sig chili och sånt var inte riktigt vad hans kista klarade av. Lisa orkade inte argumentera emot detta. Dessutom så behövde hon Pers hjälp och vissa människor fungerade mer kreativt när de fått i sig lite procentvätska.

Maten kom och Per plockade fram asken, tanden och lappen.  Både han och Lisa hade förstått att det var Gunnarsson som kommit på den första ledtråden men vad i hela världen betydde det hela. En tand? Hade Gunnarsson slagit ihjäl någon stackare eller vad? Maten kom snabbt till bordet och och Per tog en tugga. Det var för starkt. Han blev alldeles röd i ansikte. Och nej, rödheten berodde inte på att han legat på solsidan vid Vaksala torg eller att han var alkisröd. Det var maten. Per var illröd och svettades. Det var då Lisa såg det. Tanden! Tanden var blå som en smurf!


Blåtand, skrek Lisa rakt ut! Jag vet vart vi ska! Kom nu polaren Per!  Vi måste vidare…med bambu hängande mellan tänder följde Per med Lisa. Det var tydligen bråttom igen. Ölen hade han naturligtvis börjat måltiden med så det var inte en katastrof att de lämnade stället i all hast. 

fredag 18 juli 2014

En lastbil som inte fick plats...


Det är tur att man har satt testhöjden långt innan själva broarna för annars skulle nog SJ haft ännu en anledning till stopp i trafiken:
http://www.unt.se/uppland/uppsala/stopp-vid-strandbodkilen-3263899.aspx

Leches arv - kapitel 10

Kapitel 10

Lisa och Per var åter tillbaka på Hjalmar Brantingsgatan 4 och Lisa öppnade ytterdörren med Gunarssons nycklar. Där stod de igen i det kaotiska rummet. Per gick raka vägen till läkerolasken som stod på TV:n. Det var däri lösningen skulle finnas. Per öppnade asken och hittade en tand i läkerolasken. Vad? Per hade varit helt säker på att lösningen fanns i läkerolasken. Per och Lisa tittade på varandra? Per tittade en extra gång i asken och såg att det låg en ihopvikt lapp i asken. Han plockade upp den och med en minifont hade nog Gunnarsson skrivit en förklaring till tanden: En kreativ lösning, det gamla har raderats. 11. Du håller i lösningen. Det var dags för Per och Lisa titta på varandra ännu en gång. Plötsligt hörde de polissirener på avstånd. Det var nog dags att för dem att dra. Lisa ledde ut dem genom garaget. Lisa hade bott hela sitt liv i Fålhagen så hon tog med sig Per till en thairestaurang på Hjalmar Brantingsgatan. De behövde lista ut vad deras nästa steg skulle vara…

torsdag 17 juli 2014

Leches arv - kapitel 9

Kapitel 9
Hej, började Lisa när hon såg en bekant figur lufsa mot sig. Och tack för att du kunde komma med så kort varsel, jag uppskattar det verkligen, tillade hon. Hon förklarade snabbt läget för Per som tittade på Lisa och trodde knappt sina öron. Vad var det Lisa stod och sa, att någon precis mördat en gammal man och att hon hade fått i uppgift, inte helt frivilligt, att rädda Leches arv. Vem Leche var hade Per full koll på, för innan han började jobba på byggen och därefter heltidssupa, så hade han faktiskt läst några kurser arkitektur och byggnadssymbolik. Redan då hade han dock haft problem med sin relation till lösningsmedlet. Alkoholen. Så det blev inte någon examen för hans del men kunskaperna satt kvar. Vi ska alltså på Lechejakt, sa han härligt salongsberusad. För första gången på flera år, kände Per hur någonting annat än alkohol sprutade i hans ådror. Adrenalinet, den gamla vännen, var på besök. Spänning! Härligt!
                                       

Lisa visade Per bilden på Lechekartan hemma hos Gunarsson. Intressant, intressant, mumlade Per. Per var inte helt övertygad om att lösningen bara fanns på väggen. Han trodde inte att lösningen bara satt på väggen utan att den var mer komplicerad än så. Lisa visade panoramabilden på lägenheten och Per höll med om att det fanns lägenheter som var i bättre ordning än den här. Men då såg han det. Mitt ibland kaoset. En läkerolask! Symbolik! Vi måste till Gunnarssons lägenhet igen för lösningen finns säkert i läkerolasken. Lisa var inte så sugen på det hela, men Per påminde henne om att det var nog lite bråttom innan polisen och Gunarssons släktingar skulle dyka upp och tömma hela lägenheten för även om man är tillsynes släktlös så dyker det alltid upp några avlägsna släktingar som behöver en GPS för att hitta till sin släkting. Så blir det ofta när det vankas arv. Det hade Per fått höra många gånger om när han suttit med sina polare vid bänken på Vaksala torg. Lisa och Per hade bråttom med att lösa Leches arv. 

onsdag 16 juli 2014

Leches arv - kapitel 8

Kapitel 8

Flakcykelmannen hade inga problem med att ta sig in i Gunnarssons lägenhet. Den där tjejen var inte i lägenheten, men han visste att hon hade varit där. Mitt ibland unken doft av en gammal mans lägenhet, blandat med dammdoften, kände han även doften av damparfym. Den hörde inte hit. Varför var inte Lisa kvar i lägenheten? Hade hon kunnat förstå någonting utav kaoset här? Flakcykelmannen kunde inte det. Istället rapporterade han om läget till sin chef som inte blev så glad. Chefen hade bara upprepat den tydliga ordern: Tjejen skulle tillintetgöras. Snarast! Flakcykelmannen gick ut till Hjalmar Brantingsgatan för att försöka komma på någonting.  

tisdag 15 juli 2014

Leches arv - kapitel 7

Kapitel 7

Vem var det nu som stör mitt lördagssupande, tänkte Per. Han var i full fart med att etablera en god fylla mitt på en löningslördag, för löning är det för alkisar också. Några vardagsrutiner har han kvar sedan sina många år på olika byggen. Han hade jobbat åt flera olika byggherrar, visserligen var det flera år sen men ändå. När han fått sparken på grund av att han söp för mycket, hade han lagt ner det där med att jobba och istället ägnat sitt liv åt att supa varje dag. Sorligt skulle nog en del tycka, men han kände sig fri och full. Hans supande hade blivit ännu värre när hans bästa kompis på gatu- och fastighetskontoret, Lennart, hade dött. Per och Lennart var barndomskompisar och de hade lovat ta hand om varandras familjer om någonting skulle hända dem. Idag skulle Per inte hinna dricka mer, för det var Lennarts dotter Lisa som smsat honom och av det kodade meddelandet kunde Per avläsa att det var bråttom. Han lämnade sina öl och mitt på dagen-solen vid Vaksala torg och skyndade sig mot Vaksalagatan 33. Det var dit Lisa ville att han skulle komma. 

måndag 14 juli 2014

Leches arv - kapitel 6

Kapitel 6
Lisa försökte febrilt komma på vad väggen försökte säga till henne. OK, det är en massa hus som alla finns i Fålhagen. Det behöver man inte vara stadsarkitekt för att fatta men vad var gåtan och var börjar den? Hon kände att hon behövde hjälp av någon som kunde det här med hus. Vem skulle hon kunna ringa till? Hon var stressad. Hennes pappa skulle ha kunnat hjälpa henne men tyvärr så hade pappan gått bort för några år sen. Plötsligt kom hon på en person som hon skulle kunna lita på. Det var dags att skicka ett sms till honom. Eftersom hon var osäker på om någon annan kunde läsa hans sms, det varierade nämligen lite, så skickade hon ett kodat meddelande: Vi ses vid Karl Johanssons kontor.
Innan Lisa lämnade så tog hon en panoramabild på lägenheten, i fall att specialisten skulle kunna se någonting som hon inte såg i rummet. I kaoset. Det behövdes verkligen någon med erfarenhet av detta för att se lösningen. Det var dags att gå.


Lisa låste dörren och gick mot utgången. Då såg hon mannen som höll på att parkera sin cykel vid huset. Visserligen var det inte en flakcykel, men hon skulle aldrig glömma ansiktet som hade mejat ner Gunnarsson, den trevliga pensionären, som Lisa bara känt i några minuter, men som gett ett trevligt intryck. Vad gjorde mördaren här? Var han ute efter Lisa eller Leches arv? Hon tänkte inte möta mannen öga mot öga än, utan sprang ner till källarvåningen och väntade. Den här mannen kom in med en nyckel, utan några som helst problem. Bodde mannen i huset? Var mordet på övergångsstället bara en olycka? Nej, det kunde det inte vara för en vanlig människa skulle ha stannat och hjälpt till. Nej, Lisa tänkte inte vänta och se vad mannen var för typ. Istället öppnade hon dörren till källarkorridoren för att ta sig ut genom en av husets garageportar. Smidigt. Botvidsgatan here I come, tänkte hon och smällde igen garageporten. 

söndag 13 juli 2014

Leches arv - kapitel 5

Kapitel 5

Flakcyklisten hade fått tydliga order om att tillintetgöra den där unga tjejen som han inte lyckats döda vid övergångsstället. Det hade blivit så mycket liv när han hade smitit från platsen att han inte hade riktigt haft tid att kolla om tjejen överlevt. Det hade hon tydligen. Det hade hans chef varit väldigt tydlig med. Han hade cyklat hela vägen till Strandbodkilen där han lämnade flakcykeln vid en hållplats som inte används överhuvudtaget. Han hade lugnt smugit sig in i Frodeparken där han hade en ny cykel att hoppa på. Nu var det dags att cykla till Hjalmar Brantingsgatan 4. 

lördag 12 juli 2014

Leches arv - kapitel 4

Kapitel 4
Lisa hade tagit sig in i Gunnarssons lägenhet. Hon visste att hon hade bråttom för det skulle inte dröja länge innan brandkåren skulle hinna till Väderkvarnsgatan och det skulle inte ta lång tid för polisen att identifiera Gunnarsson, han hade ju trots att dödats alldeles intill sin bostad och någon granne lär ju ha varit på loppisen. Det var helt enkelt bråttom. Lisa tyckte att det var konstigt att hon kände sig som en brottsling, trots att det var hon som skulle rädda hemligheten och inte förstöra den.

Hon hade dock en fundering: Hur skulle hon hitta den första ledtråden i den här röran. Lisa började förstå varför Diös gett Gunnarsson uppgiften om att skydda Leches arv. Det var totalt omöjligt att hitta någonting i lägenheten. Det var saker överallt. Gunarsson hade varit Lechefanatiker för väggarna var dekorerade med bilder på Lechehus. Ovanpå bilderna hade någon skrivit texten: Die Karte von Leche. Lisa tittade mer noggrant på bilderna på väggen, för just bilderna såg ut att vara det enda som såg organiserat ut i den här lägenheten. Hon kände att den här väggen var någonting hon skulle ha nytta av senare så hon plockade upp sina Iphone för att fota väggen.


Vad förväntade hon sig se på väggen? 

fredag 11 juli 2014

Leches arv - kapitel 3

Kapitel 3
Det Lisa inte visste om var att hennes samtal med Gunnarsson var välövervakat.  UKK:s stora glasytor erbjöd utmärkta möjligheter till övervakning av torget. Så fort han hade sett att Gunnarsson hade lyckats få Lisa att lyssna på honom, hade mannen i UKK ringt ett samtal till mannen med flakcykeln. Tanken var att både Gunnarsson och Lisa hade förolyckats på samma gång men Lisa var lite för kvick och hon hade hunnit hoppa undan.


Mannen i UKK hade dock informerat flakcykelmannen om att operation Leches arv nu var aktiverad och att flakcyklisten inte skulle göra några inbrott i natt. Läget hade blivit mer akut, eftersom man inte visste vad Gunarsson hade lyckats berätta för Lisa. Prio 1 var därför att tysta Lisa. Uppfattat, hade han frågat en extra gång så att flakcykelmannen verkligen hade uppfattat allvaret och uppdraget. Uppfattat, hade mannen då svarat. 

torsdag 10 juli 2014

Leches arv - kapitel 2

Kapitel 2
Pang! Det var på övergångsstället som den äldre mannen blev påkörd av en flakcykel. Hon hade inte hunnit varna honom när flakcykeln, som hon för övrigt trodde var försedd med en motor, hade kommit i hög fart och medvetet krockat med gamlingen. Varför just nu? Hade de varit oförsiktiga? Hade någon hört dem prata med varandra? Hon var helt förvirrad. Gamlingen hade tvärdött när han landat på huvudet, mot den hårda asfalten. Det fanns inte så mycket att göra. Hon letade febrilt efter nycklar i gamlingens fickor för hon kände på sig att det var bråttom. Mycket bråttom innan någon skulle ha ihjäl henne också. Hon ringde 112 och meddelade att det låg en död man på Väderkvarnsgatan, precis utanför för lokalkrogen. Eftersom hon på sistone hade börjat tvivla på huruvida alla behandlas lika, var hon tvungen att lägga till att det inte var en alkis som låg död på asfalten och att ambulansen borde skickas skyndsamt till platsen.


Med en nyckelknippa där det stod Gunnarsson på, sprang hon nu mot Hjalmar Brantingsgatan 4. Väl framme upptäckte hon nästa problem, för att vara så gammalt hus var portarna försedda med väldigt avancerad teknik: portkod. Förbannade moderna teknik, svor hon medan hon försökte komma på någon idé. Plötsligt kom hon på det, hon höll ju i en nyckelknippa med nyckeln till ytterdörren så det var bara att öppna dörren och gå in. Ibland tänker man inte så klart, tänkte hon när hon satte nyckeln i låset. Lisa gick in. Hon skulle säga att hon jobbade åt hemtjänsten, i fall det var någon som frågade. 

onsdag 9 juli 2014

Trädsvalka i sommarhettan

Det är när det är så här varmt som man inser vikten av att ha träd i stadsmiljön. De svalkar luften effektivt! Det här fotot är taget i Stadsparken, men som tur är har vi mycket träd i Fålhagen också. Lägg förresten märke till att man föryngrar allén på bilden. De träd som ger mest svalka är förstås de fullvuxna, men det är viktigt att komma ihåg att även plantera nya träd så att det finns en kontinuitet, så att det inte blir ett glapp när de gamla dör eller måste fällas.

Leches arv - kapitel 1

Kapitel 1
Hon stod vid sitt stånd på loppis på Vaksala torg. Det hade hon gjort i flera år nu. Hon gillade det sociala, att få prata med människor och kanske lyckas sälja dem någonting. Fast det var inte det viktiga. Det viktiga var att hon fick träffa människor för hon jobbade på ett antikvariat på dagarna och säg vad man vill, men ibland blev jobbet lite mossigt och lugnt. Det hände saker på torget.

Den här lördagen skulle hon inte glömma. En äldre man kom för att prata med henne. Hon visste inte att han hade valt att prata just med henne. Hans tid på jorden höll på att rinna ut och han behövde någon som skulle bära hemligheten vidare. Han själv hade inte fått några barn, för hans tid hade gått åt att vakta hemligheten. Han hade observerat att hon inte hade någon partner och därför var hon perfekt för att behålla hemligheten. Leches väg.

Han föreslog att de skulle fika på thaivagnen som stod parkerad vid Speakers’ corner, alldeles intill UKK. Barnen klättrade  på Speakers’s corner. Med varsin kaffe i handen började den äldre mannen prata. Han berättade att han behövde föra vidare någonting som Anders Diös en gång gett honom. Anledningen till att Diös valt just honom var att han hade varit trogen Hjalmar Brantingsgatan 4 så länge. Det behövdes någon som var trogen sitt område, så som Diös hade uttryckt det. Så jag har början till Leches arv hemma hos mig, det är en gåta som det är dags att lösa innan någon annan stjäl den, sa mannen på fullaste allvar. Du har väl hört om den där inbrottstjuven som härjar i både Fålhagen och Svartbäcken, eller hur? Än så länge har inbrottstjuven inte hittat hem till honom, men det är väl bara en tidsfråga innan tjuven hittar rätt för det som polisen inte har förstått är att tjuven besöker Lechehusen i jakt efter ledtrådar. Det som tjuven inte har förstått är att Leches arv kan bara hittas om man börjar på rätt ställe. Detta var hos den gamle mannen.


Nu hade den äldre mannen lyckas fånga hennes fullständiga uppmärksamhet. Hon hade naturligtvis hört talas om inbrottstjuven som inte verkade särskilt intresserad av att stjäla någonting stort och lönsamt. Polisen hade bara inte lyckats koppla ihop inbrotten med Leche och Leches arv. Det är inte så konstigt, de flesta poliserna visste nog inte ens vem Leche var. Han som i princip ritat hela Fålhagen, eller stora delar av den i alla fall. Hennes pappa hade pratat om Leches arv när hon var liten och nu dyker den här gamlingen upp ur intet. Det var bäst att lita på honom. Hennes pappa hade sagt att Leches arv skulle ändra hela Uppsala. Utan att veta om vad arvet var, gick hon med den äldre mannen mot huset där han bodde. Endast ett stenkast från Vaksala torg...

tisdag 8 juli 2014

Letar du hundvakt eller barnvakt?

Den här lappen fotade jag på stan för en vecka sedan ungefär. Bor ni i Uppsala och behöver en barnvakt eller hundvakt i sommar? Passa på att gynna unga entreprenörer - de här tjejerna har startat ett företag genom Roligaste sommarjobbet, där de bland annat kan hjälpa till med barnpassning eller ta hand om husdjur.

Sommarnovellen Leches arv


Nu är det dags för lite bloggsemester och då tänkte jag lägga ut en liten sommarnovell som jag skrivit. Novellen heter Leches arv och kommer rulla på här på bloggen i tre veckor nästan oavbrutet om ingenting speciellt händer i Fålhagen. Missa inte första kapitlet av en lite annorlunda och helt påhittad novell. Jag har tagit starka intryck av Dan Brown. Bara så ni vet :).

måndag 7 juli 2014

Vad händer i stadsparken?


Nu hamnar vi lite utanför Fålhagen men jag kan inte låta bli att inte fråga om någon vet vad som händer i stadsparken, närmast Fyrisån. Vad har man byggt här?


Änderna har åtminstone hittat den nya bryggan...



söndag 6 juli 2014

Regionalbiljett till Stockholm

Jag tycker att det är fantastiskt när SJ använder sig av förtydliganden. Här har någon med fantastiskt vacker handstil skrivit ett förtydligande för stressade resenärer. Skönt med lite service och information!

lördag 5 juli 2014

Ett tips till grannföreningen


Jag brukar inte lägga mig i hur grannföreningar sköter sig och inte ens hur min egen förening sköter sig nu när jag inte sitter i styrelsen :). Men jag kan inte låta bli att tipsa grannföreningen om att de skulle kunna bygga en cykelparkering för sina medlemmar så att de slipper ha sina cyklar så här längs staketet. Dessutom så är det väl bara en tidsfråga innan cyklarna repar någon bil längs gatan. Det är många cyklar här just nu. Bara en tanke :).

fredag 4 juli 2014

Mycket bättre information om ersättningsbussar nu

Det här fotot tog jag vid stationen för en vecka sedan. Det är bra att det äntligen har kommit upp bättre information om var man hittar ersättningsbussarna! Det hade förstås behövts långt tidigare, men bättre sent än aldrig... En rolig detalj dock, när du står inne i Centralpassagen och tittar på denna skylt så står du inte alls vid "Här är du"-pricken :).

torsdag 3 juli 2014

Leche i Fålhagen




Sibelius har nog ingenting med Gunnar Leche att göra. För tre år sedan skrev jag en liten lecheserie om vad han skapat i Fålhagen. Ta en titt på de här lechra länkarna:

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-1.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-2.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-3.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-4.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-5.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-6.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-7.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-8.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-9.html

http://falhagen.blogspot.se/2011/07/leche-i-falhagen-del-10.html







onsdag 2 juli 2014

Lergropar/lertäkter i Fålhagen

Jag börjar återblickarna med inlägg om lergropar/lertäkter i Fålhagen. De formade Fålhagen och skapade arbetstillfällen för länge sedan. Starten för arbetarstadsdelen Fålhagen. Ta en valfri kolsyrad dricka och klicka på länkarna och ge återkoppling om du känner för det.

http://falhagen.blogspot.se/2012/01/lergroparna-i-falhagen.html

http://falhagen.blogspot.se/2012/07/osterangs-ip-tegelcentrum.html

http://falhagen.blogspot.se/2012/07/lergropen-nara-almtunaskolan.html






tisdag 1 juli 2014

Fem år i Fålhagen


Tiden går fort. Nu har vi bott fem år i Fålhagen och nästan lika länge har vi haft bloggen. Eftersom jag har hört saker är nya i ungefär fem år men att därefter kan man börja återanvända sina inlägg och texter. Det är inte tanken bakom vår blogg. Inte just nu i alla fall. Däremot tänkte jag passa på att i sommar återposta några av de mest intressanta inläggen om Fålhagen så den här julimånaden kommer du att kunna uppdatera dig om Fålhagen om du nyligen flyttat hit eller om du bara är nyfiken på vad som hänt i Fålhagen. När vi flyttade hit för fem år sen så visste vi ingenting om Fålhagen. Nu vet vi en hel del och det är trevligt med aktiva bloggläsare som tipsar om saker och påpekar att man skrivit fel. Det är viktigt att någon kontrollerar det man skriver. Det visar intresse för att det ska vara rätt.

För fem år sedan var det väldigt inne med att starta bloggar. Idag är det kanske inte riktigt så längre utan det är mer sidor man likar på Facebook och så vidare. Jag gillar att blogga så jag hoppas att jag orkar fortsätta med det även i framtiden. Sommarrepetitionen om saker de senaste fem åren ger mig lite semester också. Det behöver man. Ha en skön julimånad och läs om Fålhagen.